Jag hade samlat nya krafter inför nästa bok då Gone Girl var en riktig tung och intensiv bok att beta sig igenom. Jag hade valt ut en bok för min tredje bok men mitt under morgon timmarna på kontoret trillade ett väldigt intressant email in på min inkorg. En författare hade kontaktat mig och ville att jag gärna skulle läsa första boken i hennes trilogi A beautiful Fate. Cat Mann erbjöd sig att skicka de tre första böckerna i serien i gengäld för min uppriktiga åsikt. 
 
Så ivrig som jag var stannade jag upp med att läsa min bok och kastade mig över denna. Trots detta hade jag tvivel. Jag visste innerst inne att denna serie skulle vara som alla andra om jag ska vara uppriktig. En stark och modig tjej vid namn Ava Baio som har hela världen på hennes axlar. Förlorar sin mamma och måste bo med sin egocentriska mormor I Kalifornien. Hon träffar en oemotståndlig kille, Ari Alexander, i samma ålder på ett av landets mest prestigefyllda internatskola och dragningskraften var starkare än två magneter. Denna bok grundar sig i den grekiska mytologin, med Athropos i huvudrollen. Det måste ha varit detta som fick mig att vara intresserad, om inte så hade jag aldrig fortsatt läsa vidare med nästa del. Ingen annan har riktigt använt sig av den delen av grekisk mytologi. Alla ställer sig bakom Herkules, gudarna och Satan. Ingen, verkligen ingen har tänkt på Athropos, Klotho och Lachesis. Vilken potential. Nackdelen är bara att storyn alltid måste bli så mörk när det kommer till triot.
 
In mot slutet vaknade jag till liv och började inse att något skulle gå åt fel håll. Slutet var oehört unikt, uppfriskande och samtidigt så spännande! Varje detalj som beskrevs av det som hände; utmärkande och berörande. Det var väldigt äckliga scener med blod och tortyr. Bok en kunde inte ha slutat på en bättre sida. Det som fick mig att tro annorlunda var hur de som karaktärer började utveckla mot något jag inte riktigt trodde på var realistiskt.
 
Jag ligger fortfarande på andra boken och för att vara ärlig så vet jag inte om jag kommer klara av att läsa tredje boken. Vi får hoppas på att det vänder sig,
 
Avklarade punkter:
  • A book with nonhuman characters (decendents from greek gods)
  • A book by a female author
  • A book set in a different country (USA, France, London, Greece)
  • A book based entirely on its cover
  • A book set in High school
  • A book by an author you've never read before
 
 
 
Evolution; utveckling, det är bokens huvudsakliga tema för del två. Jag kan inte riktigt hålla med men samtidigt så gjorde den det. Utvecklingar i böcker brukar oftast komma i starkare kontraster. För denna bok var det som en evig väntan. En evig väntan efter svar som vi inte fick, fler frågor och förvirringar svävade runt efter varje kapitel. Att sitta fast i en hiss som åker upp till 113:e våningen utan en display över våningsplanen. Ni kan själva föreställa er hur man ser ut när man kommer ur lådan.
 
Boken börjar i en väldig förvirrande inhopp. Jag hade verkligen inte föreställt mig en sådan start men börjar man läsa andra boken direkt efter den första så skulle det vara sammanhängande. Jag hade en liten tidsgap mellan mina läsningar så det tog rätt så många kapitlar för mig att hänga med. Jag var till och med så förvirrad av alla karaktärer att jag var tvungen att ta en titt på slutet av första boken för att se om jag hade missat något. En förklaring till varför boken börjar med Mara på ett psyksjukhus. Smält det där.
 
Förvirring, en stark tema genom hela läsperioden. Jag vet inte om jag någonsin har läst en serie så förvirrandeframkallande som denna. Om jag har det så måste jag ha glömt bort det. Tack vare Maras familj och självklart Noah drog det ner på all galenskap som pågick. Så många stunder i boken var också väldigt frustrerande. Det som lämnade ett märke för mig var hur Mara försökte prata med hennes mamma och sjuksköterskan, desperationen att berätta men de vägrade lyssna utan trodde att hon fått ett psykutbrott.
 
I shook my head violently. "You don't understand."
"Calm down, sweetheart," Joan said. Her eyes met my mother's.
"I didn't do this," I pleaded, holding up my wrists. Joan was a blur of motion next to my bed. She took my arms gently but I flinched. Her hold tightened. "Don't touch me."
My mother recoiled. Covering her mouth with her hand. 
"You're not listening to me!" White noise pulsed in my ears. I hunched forward.
"We are listening. We are listening, honey."
"Just let me explain," I said, but the words were slurred. I tried to look at my mother but I couldn't focus, couldn't meet her eyes.
the evolution of mara dyer
Michelle hodkin 
Chapter  54 page 415
 
Vi fick även några få smakprov på sanningen genom flashbacks som Mara ser i sina drömmar. De var inte de lättaste att förstå och tyda. En annan upptäckt som visar sig i slutet av boken fick ilskan inom mig att titta fram. Jag fick samma ilska och avsky när jag läste Allegiant av Veronica Roth. Jag hatar schackspel och maktskap säger jag bara. Det slutar aldrig på en positiv nota. Punkt.
Shaw, america, boys, death, dyer, hodkin, india, love, mara, michelle, noah, possessed, supernatural,
 
Det är inte tills nu, i den sista boken i Lauren Destefanos serie The Chemical garden som jag äntligen googlade upp betydelsen av titeln. Sever: att skära något i två delar, detach. Det är inte förrän nu som jag förstår innebörden, hur väl titeln kopplas till den äventyr vi rider med i boken.
 
Rhine har klarat sig från sin tid som bortgift och fängslad i glamor. Hon har även lyckats överleva tiden utanför slottet, där grymhet och orättvisa existerar som luft. Hopp är ett dödligt vapen. En tunn tråd som nära klipps av då Rhines utseende hotar hennes överlevnad. Som en unik tvilling, med egenskapen av två olika ögonfärger, hoppas den äldre genretaionen hitta ett botemedel mot en mystisk virus som avlider alla kvinnor när de fyller 20 år och män vid 25 år. Förklaringen till varför Rhine och hennes tvillingbror kan vara ett svar till ett botemedel sätter deras liv på spel. En gåta som deras mördade föräldrar hade svaret till. Nu måste de hålla ihop oavsett vad. Frågan är om de kan hitta tillbaka till varandra. 
 
Det var en blandning, vi befinner oss i den familjära hemma atmosfären samtidigt som vi slungas ut till den grymma världen utanför murarna. Vi möter orättvisor och ilska över val som vi hade hoppats på ta en annan väg. Rhine har ätervänt till Linden och Cicely men hon har inga intentioner på att stanna länge. Linden vägrar konfrontera sanningen. Hur kan hans far vara så hemsk som hans fruar beskrivningar? Hans far som hela tiden velat Linden väl. Det läsarna inte får förvarningar om är den sorg och smärta Linden kommer att genomgå under hela boken. Ens egen vilja och dröm kommer i kostnad av en annan persons känslor. #we<3youLinden
 
Rhine kändes som en väldigt defensiv person som hela tiden inte riktigt visste vad hon ville. Att hitta hennes tvillingbror var det enda som fick hennes roll att gå framåt. Hennes huvudmål redan från början när allting började för två böcker sedan. Jag kunde inte hjälpa att känna ilska mot hennes tvivelhet. Jag kände inte heller att hon hade rätten att känna avundsjuka mot Linden och Cicely när hon valde att skära sig loss från äktenskapet. Hon var Lindens första fru. Hon hade hans hjärta. Hon hade hans allt. 
love, sacrifice, war,